Det är som om Kronprinsen möter Turning Torso...
Bilderna föreställer alltså mig o P på Go West, Jumeirah Beach hotel, och min installation i sovrummet. Mina älskade Molton Brown - ljus som släpats kors och tvärs över världen. Men hemtrevnad, det ger dem!
Så, gott folk. Vi har alltså hittat ett boende. Det mest prisvärda dessutom. Prutningen var ett gemensamt jobb, men vi är nöjda.
Resan hit har inneburit att överskrida våra vänliga värdars ursprungliga vecko-erbjudande med 2(!) dagar, ett andningsanfall för mig och mycket stress. Samt en hel del komplikationer som till stor del berott på agenter/mäklare. Tydligen är det så att vem som helst kan vara mäklare här och det är precis lika mycket kohandel som hemma. Inget jag direkt är förtjust i...
Mamma och pappa har bjudit mig på en helkroppsmassage idag, en mycket välbehövlig sådan. Inte nog med att kvinnan brutalt drog bort en massa knutor, hon har även gjort hyn renare. Med olja. Fråga mig inte hur...
Skolan har börjat och ju fler lektioner vi har, desto mindre nervös är jag över att det skulle kunna bli total katastrof. Jag hyser ytterst stora förhoppningar om att faktiskt ta mig igenom detta. Men fy fan vad jag saknar Cliff. När jag ska somna så kan jag känna hans små (...) öron under handen. Känns konstigt att inte pussa honom Godnatt i hans örongrop. Eller att inte ha spontana vinkvällar med Lady E. Eller bli bjuden på mat av Cous. För att inte tala om Krikelin... Familjen tänker jag inte ens prata om . Då blir jag bara gråtig igen och då tar det här inlägget hundra år. Men jag saknar er alla därhemma. Massa. Jag hoppas att så många som möjligt kommer hit och hälsar på! Då ska vi gå på spa.
Peace
No comments:
Post a Comment