Det finns så mycket jag saknar hemifrån. Men inget som man kan skicka hit i en handvändning.
Imorse vaknade jag med en ännu sämre nacke/hals.
Mamma o Syster Yster ringde på Skype och diagnostiserade mig på avstånd
(vilket givietvis visade sig vara korrekt då vi kom till Jebel Ali hospital - halsfluss med extra twist.
DVS bakterie-infektion ovanpå en halsfluss...)
Mitt i vårt samtal så tyckte jag att något var märkligt och de var så konstiga - sen fattade jag vad de sa! De kommer hit! En hysterisk glädjechock exploderade i min kropp och tårarna forsade. De kommer den 14 mars. Jag har tusen saker jag vill ordna innan dess. Nu får jag en chans att se Dubai. Jag ska ta dem till the Creek, vi ska åka på marknad och öken-safari. Dessutom kommer vi ha massa tid ihopa!
Jag längtar så det känns som om jag ska spricka.
Nu ska jag lägga mig och lyssna på störtregnet som smattrar mot rutorna. Det förekoms av torra blixtar. Intressant.
Peace
No comments:
Post a Comment