Flytt

Flyttar över bloggen till mer patriotiska marker nu

http://madsen.skanebloggar.se/

Breathless

Jag kan inte anda. JAG KAN INTE ANDAS! 

Trodde att det var slut med att inte få andas. Men nej. Denne gången är det en utdragen och seg jäkel - sedan i tisdags helt enkelt. Långsamt har det sedan byggts på. JAG KAN INTE ANDAS! Hur knäpp blir man inte av att inte få andas ordentligt? Jag vet inte ens varför eller vad det är. 

Snacka om att jag vill hem.

Men på den goda sidan så är det att jag bor helt underbart, får umgås med en liten hund och mår ganska bra i övrigt. Stundtals många och långa samtal med P, men det känns som att det mynnar ut i något positivt. För varje samtal kommer vi ett steg längre bort från allt gammalt och destruktivt och ett steg närmre det som är bra.

6 Veckor & 5 Dagar

En hel del tid för kontemplation. 

Känner mig lite förvirrad för tillfället. Rädd att göra fel igen. Jag tror på att gå vidare efter avslut och jag vill inte att mina vänner ska behöva säga "vad var det jag sa". Men jag vill vara rättvis, lyssna på hjärtat och ge en ärliga chans. Det kan tyckas vansinnigt, men jag har redan brutit så många av mina regler och all den här tiden måste vara värt något. Kärleken inom mig måste få spela roll. Jag fortsätter avvakta och ge plats, men jag hoppas att vi kan hitta rätt. Hitta rätt ingångsportal och komma överens. Bygga tillsammans. 

Fick ett fantastiskt mail igår. Det var som att börja om från början. Det inleddes med:

"Hej Pinker's! Jag vet inte om du kommer ihåg mig, jag var tidigare vän med xx och xx. Kommer ihåg dig allt för väl, men är inte lika säker på att jag gjorde ett lika starkt intryck på dig.Jag läste en dikt som beskriver vad jag känt för dig ända sedan jag såg dig för första gången..." Sedan följde en dikt...

I close my eyes, and there you are;
you dazzle me, from near and far;
your silhouette - it strikes me too;
no other like it, uniquely you;
all perfect curves, from head to toe;
from hips to calves, from eyes to nose;
both inside and outside, your brilliance flows;
I crave your kiss, my heart explodes;
still strong without you, I remain;
though hard it is, each passing day;
I am bolstered too, each sunless night;
your voice I hear, turns dark to light;
I want you now, stay near to me;
eyes open wide, still you I see

Det är en kluven situation att älska någon, i vilken form det än må vara. 

En dag öppnar sig den andra och man vill inget annat än att tro på det som är bra. Samtidigt vill man inte stå som ett fån, för att man fallit för fina ord och tomma löften. Men vad är livet om man inte chansar?

47 dagar kvar

Jag är så jäkla glad att jag åkte hem ett par dagar, även om det blev intensivt. Visst, hann inte träffa alla jag tänkt - men jag kommer ju hem om bara dryga 7 veckor... 

Nu känner jag lite ro i själen. Har fått tusen frågor besvarade och en hel massa energi. Jag börjar styra mitt liv åt det håll jag vill. Känns häftigt! Att ha lite koll på grejorna och känna att "Okej, så det jag vill jobba med finns inte - men då skapar jag väl mig en egen utbildning". 

Här i Dubai har jag flyttat in i mitt "sista-tids-boende" och jag är evigt tacksam för den lösningen. Veckan som kommer är späckad med prov, grupparbeten och events, men det gör att tiden går lite fortare. 

Nu ska jag skölja bort min gröna ansiktsmask och krypa ner i en nybäddad säng. Ledsen om alla ord är slut, men jag har mailat halva kvällen. Ett av de bättre mail-utbytena jag varit med om. Känns hoppfullt!

Söta, fina Emma med sin mopp

Sentimental fool

Hittade massa gamla bilder på mamma's dator. Se o njut, denna bildkavalkad av frisyrer.

Tror det var för Amelia. Can't remember. Gillade dock min bob...

insomnia

Burj Al Arab för-över

Ja, jag har åkt båt med Martin Dahlin. O Jean-Paul von Der Burg. 

De hälsar till pappa. 

Svante Tegnér var också med, men han hälsade inte. 

Han säljer kläder på nätet.

Obligatoriska BloggBrillor

Atlantis

JBR, Dubai Marina och vidare

"the Body"

Väcktes 6 imorse av ett brådskande telefonsamtal. Då hade jag sovit 1 timme. Lyckades somna om. Sov till nästa samtal. Somnade om och översov träningen (illa). Till Dubai Mall för att diskutera eventet och blev hypnotiserad tills min värld rämnade. Men tårarna måste väl ut. 

Så annorlunda ens mål och framtid blir när verkligheten rasar. 

Upptäckte att man får en riktigt skön påse på magen efter middagen 

om man väntar 25 timmar mellan matintagen.

Denna veckas sömntimmar:

må: 3h

ti: 4h

on: 5h

to: 2h

fre: 1h(+7h)

Denna veckas kost:

må: 1/2 kycklingsallad

ti: knäckemacka med philadelphia, Hardee's cheeseburgare o pringle's, pasta alfredo

on: bröd o ost

to: wetabix, nudelwok, bröd o ost

fre: quesedillas med biff o ost, 1 cupcake

Har givetvis varvats med vin, vatten och mjölk

Det går bra nu

horoscopes

I want to say that there's a thin line, but that's no longer important. What's important for me is to be, and depend on, me. I carry my smile and my burden, but it’s so heavy inside. I do care. Still, about so many things. But there's less pain, grief and agony. Less stress and less sadness. I'll get through, we both will. No doubt about it. I just wish I'd been stronger to start with. Wish I'd kept my rules and been less forgiving. Could I've loved less? But on the other hand - I've wouldn’t have learnt as much as I've done. I’ve gone back to my basics. Looking for signs. Struggling forward. Go go go. Don’t look back. Move further away and heal.

Såhär jävla trött ser man ut efter en längre tid utan bra sömn. Men jag o fröken B lyckades i alla fall lokalisera var man köper CupCakes på Dubai Mall. (Nedanvåningen Bloomingdale's)

Ny blazer och mina grymma brillor. Skulle egentligen ta en bild på hårfärgen, men tror ni den fastnade? Nej. 

Jag är inte gråhårig. Cendré med röda inslag. 

CupCakes. Inte särskilt upphetsande och omöjliga att äta. Hamnade i papperskorgen.

Idag har jag funderat. Jag blir så sjukt TRÖTT på att bry mig. Härmed fastställer jag att min kropp är det snyggaste jag vet och jag ser fram emot att åldras med den. 

Vidare noterade jag att efter att först ha gått upp i vikt här (för att sedan drasa neråt på skalan de senaste dagarna) så har jag blivit av med något - mina tits. Hallå?! Where do you go, my lovely? Tydligen tappar man inte vikt på samma ställe som man lägger på sig. Gud måste ha varit förbannad när han skapade kvinnan - inte nog med att vi ska blöda med jämna (eller ojämna) mellanrum och genomlida barnafödande; vi ska även inpräntas en besatthet av hur viktitgt det är med bröst och smal midja. Men för att uppnå en smal midja så måste man alltså ge upp brösten.  Hur ostrukturerat skapande är inte det?! Klart som fan Gud var man, ingen kvinna hade gjort något så ogenomtänkt.

 

Samtal

Livet består av en mängd samtal.

Bra samtal, ledsamma samtal, givande samtal eller bara tomma samtal.

Jag föredrar nattliga samtal. Samtal om livet, framtiden, kärleken. Vem man är och kommer ifrån. Historier. I bl.a. Sri Lanka så är en stor del av det sociala i att träffas ett gäng, just att berätta historier.

Jag personligen tror att det har att göra med att vi har så bråttom med att vara ett i-land; ständigt på språng. Man stannar sällan upp, eller ens ger sig tid att vara tillsammans. Alltid något annat som ska hända. Det är sällan familjen umgås alla, utan press och stress från matlagning eller annat.
Det är sällan vi sitter ner och faktiskt lyssnar på varandra, eller ger varandra den där extra omtanken eller uppmärksamheten. 

Det är svårt ibland (läs:ofta) att vara vuxen. Förr så räckte det att knyta sina skosnören själv för att de vuxna skulle applådera. Det är inte lika lätt numera. De kräver lite mer. På gott och ont.

Utan utmaningar utvecklas man inte.
Jag hade nog hellre lagt mig ner och självdött än att inte få lära mig nya saker.

När ångesten kommer och det känns som jag ska spricka eller sprängas inifrån - då tar jag ett djupt andetag och funderar lite. Rent rimligtvis så kan det inte vara så att jag är helt ensam om vad jag känner. Det innebär att någon annan känt så innan mig och folk kommer fortsätta uppleva de här känslorna långt efter min tid är slut.
Så rent egoistiskt - varför öda energi på en negativ känsla om den inte är unik? Varför dela med andra? Jag är inte den första som felat, sårat eller blivit sårad. Jag är inte den enda som älskat och förlorat. Jag är inte den enda människan i världen - men jag är den enda upplagan av mig. Om jag nu är ett så sällsynt objekt så måste jag vårda det (mig), värna om det (mig) och ge det (mig) alla förutsättningar för att uppnå min fulla potential.

Smörgåstårta o Snask

Ed Harcourt - Black Dress

Jag är okej.

Fokuserad.

En dag ska jag säga 

Jag Älskar Mitt Liv

Men snart så blir det här min verklighet igen för ett par dagar

LYCKA!

Nattvak

Katie Melua - If you Were a Sailboat

Nattliga konversationer är något av det mest givande jag vet.

Tack.

Träningsvärk i händerna

The Noose

Världens finaste gosse

Nu har jag skrivit for ever.

Det är konstigt hur man kan vara över ett förhållande, men inte en person.

Det var bara det jag skulle säga.

Nu ska jag fortsätta fundera. 

Peace

Dag 1

Efter att ha varit uppe hela natten (igen) så mötte jag Fröken B och vi gick och tränade. Sen pratade vi. 

En klok kvinna, det där. O uppriktig. Känns skönt. Inte gissa, inte fjäska - bara vara ärlig.

Jag önskar att jag aldrig kommit hit.

Nu ska jag lära mig vara ensam. Steg 1 blir att äta ute - själv.

Sen ska jag fundera. 

Bloggvärlden gick i graven för mig idag

Karlavagnen

Min nya schöööna "peruk"frisyr. 

Nej, det finns ingen ände på hur korkade saker jag kan göra med mitt hår.

 Här var jag GLAD

Sen råkade jag läsa Fadde's blogg 

Plötsligt så blev min värld svart och ledsam - för jag insåg att det finns verkligen inga gränser i Sverige. Nu har ju jag tursamt nog ingen drös av läsare, så jag kan inte göra så stor skada, 

(o jag ställer mig tveksam till om Fadde kan ha så många.) men hade jag känt mig tvungen att fylla ut min blogg med inlägg som har rubriker i stil med "nu fikar jag efter träningen" för att sedan skriva ett inlägg om att jag tränat och nu fikar - waste of time. 

Rubrik och tillhörande bild av en åldrande och stornäst man gör det pretty obvious. Men det värsta måste vara den bristande grammatiken. Jag FÖRSTÅR inte varför man inte utnyttjar stavnings- och grammatikskontrollen innan man publicerar något! Det här gäller för många s.k. "bloggare". 

I'm fed up på bloggar. Vems jävla idé var det egentligen? Skitkorkat. Stationera ett helt land framför datorn! 

Pinker's funderar och bestämmer sig (mig) för att nu får det vara nock!

Frågan är nu vilka intellektuellt ostimulerande metoder jag ska ta mig till för att somna?..

Principen är densamma - jag har rätt

P säger att jag inte kan ta någon annans erfarenhet och göra till min. Jag säger att det är fel. För man kan ju inte bara lära sig på egna misstag och framgångar - nej, utnyttja omgivningen. Särskilt de äldre.

Min far är en stark ledare och - may I say so - pretty damn successful. Genom att lyssna, iaktta och ta till mig hans sätt och sedan utgå från mina egna värderingar så har jag utvecklat ganska bra och kunkurrenskraftiga drag. Jag var minst världens bästa KvartersFörman på HMS Malmö.  

Min mamma är en klok och erfaren kvinna. Vi har sällan samma åsikt om hur att hantera saker, men det har bara lärt mig att det finns mer än ett sätt att se saker på. Livet är inte svart eller vitt och ibland får man jämka. Vare sig det är för husfriden eller för emotionella. 

How to choose your battles.

Min bror är militär och man. En stark karaktär och någon jag hyser stor respekt för och ser upp till. Han har en fantastisk energi och auktoritet och det var härligt att få göra lumpen i hans gamla jaktmarker. Stoltare lillasyster än mig får man leta efter när officerare ännu mindes min bror, både från hans tid i lumpen och senare som yrkesmilitär. Givetvis skulle ingen säga något ont om honom in my face, men det stärkte mig att de spontant tänkte på honom när de hörde mitt namn. Samt det faktum att de tog sig tid att berätta för mig vilket bra intryck de hade av honom.

Min syster är mamma till 4 flickor. Jag tycker nästan det räcker att bara nämna det, men hon är en stark person. Genom att se hur hon uppfostrar sina barn och hur hon prioriterar så har jag lärt mig vad jag tycker. Men hon går sin egen väg och hon är glad, känslofylld och  utåtriktad. Hon, liksom jag, sätter andra människor först. Men vi lär oss tillsammans att ibland får man prioritera sig själv. 

Ibland måste man ta vuxna beslut.

Min fina Krikelin äger stor insikt och jag är glad och tursam att ha en vän som accepterar mig och älskar mig - trots att hon känner mig bättre än någon annan.

P är en intelligent och stark person, mån att lyckas och angelägen att vara till lags. Han har ett helt annat sätt att resonera än vad jag har och vi lär oss från varandra hur vi bäst sköter vårt förhållande.

Så P, genom den här långa utläggningen anser jag mig ha bevisat att jo - man kan visst göra någon annans erfarenhet till en del av sina egna. Det är det livet handlar om. Att växa och att utvecklas för att bäst kunna utnyttja sin potential och nå sina mål. Så när vi har olika åsikter så innebär det bara att vi ger varandra en chans att växa. Tillsammans. 

And that goes for all kind of relations. 

Peace

Bye Bye Blonde

We're going through changes...

Blond

Hoppsan!

Vad händer här då? 

Lilla My

*hmmm* Vilken färg?

*tataaa* Chokladbrun!

Man blir lätt uttråkad av att ha urinvägsinfektion.

Lurar Systemet

Ville bara bevisa for alla och envara tt det gar att lura systemet pa skolans datorer har i Dubai.

Man anvander svenska sidor!

*oj*

TV-tittande pågår

Snygga Fröken B på Barasti

Tre svenskar med handfyrverkerirök i ögonen

Rött kort för rökning inomhus

Igår åkte jag o P till skolan så jag kunde submitta min uppsats. (Jag hoppas min lärare gillar den lika mycket som jag gör. It is the greatest!) Därefter drog vo och käkade kina-mat. Av någon underlig anledning lät jag P beställa... Vi hade 6 rätter att kämpa med, men det var gott. Krävdes dock 2 kannor Jasmin-te efteråt så att vikunde resa oss. Satt där en lång stund och bara pratade. Skönt att vara svenskar i Dubai, inte en jäkel fattar vad man säger!

På kvällen mötte vi up Fröken B på Barasti ( där jag blev akut kräksjuk och höll på att svimma på toa, men efter att tömt kroppen på en dagsranson av föda och druckit en läsk så var jag bättre) och sen drog vi till 400 där jag till min stora lycka kom på att jag hade fått en klubba av Fröken B. Visselklubba. Så jag var domare. Mitt lag vann...

Efteråt blev det någon form av månggifte utanför och ja, jag är tydligen gift med Azooz - men han lovade att vi skulle anställa P som "maid". Beata var smart och roffade åt sig en shejk, men vi har ett 50/50-avtal.

Peace

Primum Semper Familia

Familjen först. Alltid.

 När Katten är Borta Dansar Råttorna på Bordet...

P har (äntligen) gått till barberaren för att ansa sitt skägg. Då passar jag på att ligga i sängen och TUGGA TUGGUMMI! Jag är själv lite häpen över hur himla busig jag är, men men... 

Living on the edge, gott folk. Living on the edge...

Snart kommer han hit och då kommer han vara en skäggig man, inte en skogshuggare/långtradarchaffis från Uzbekistan/terrorist. Tror nog det kommer vara toppen. 

Peace

Visa Ord

"När man är full, så dansar man i alla fall"

Ett nymyntat uttryck som kan tolkas på olika sätt. 

Antingen rätt upp ch ner, för vad det är. Att man inte bryr sig om man inte kan dansa, för efter de där drinkarna så bara MÅSTE man. Även om man lovat sin omgivning dyrt och heligt att aldrig mer försöka röra sig i otakt till musik som sedan alltid kommer förknippas med dålig dans.

Men kan det inte också vara så att livet ibland är skit, men något inom en hör ändå den där musiken. 

HIF-Mff Derby 2010

Jag borde inte vara här. Jag borde vara hemma. Jag borde ta hand om mig egen hund, stöka i min lägenhet och laga så mycket mat att jag måste bjuda in vänner. Framförallt borde jag har varit i stugan nu. Varje helg hela våren. Så fort det regnat eller blåst så borde jag ha varit där. Jag borde vara nära min familj, mina vänner. Jag borde vara någonstans där verkligheten sitter i väggarna och finns i min omgivning. 

Jag borde ta hand om min hund.

(Efter 30 min spelade så leder HIF med 2-1 och jag kan bara sitta här och önska att det vänder.)

A weekend in Abu Dhabi

Mauro Scocco - Till Dom Ensamma

Efter en helg i Abu Dhabi så är mina fötter (Jag vet, sjukt märkligt ställe!) totally covered i myggbett. Eller lusbett. Låt oss bara kalla dem bett. Kliar mig till vanvett gör de i alla fall.

När vi kom till hotellet på fredagen så blåste det något helt absurt. P försökte ta foto på mig när det blåste, men han är en så usel fotograf att jag fick kasta de bilderna. För mänsklighetens skull. 

Meningen var att vi skulle kolla på ett FIA GT1 race på lördagen, men vi skippade det. Biljetterna var kassa och de hade ingen god mat - och så spelade Man U mot Man City. Jag var lyrisk när vi äntligen hittade ett hotell som visade matchen eftersom drinkpriserna i AD är långt under de i Dubai. Nice! En Mojito för 24 dhs liksom. Hallå?! Känner ni lyckoruset?

Peace

Livskris

Död Åt Allt.

igenom på andra sidan

Wild Cherry - Play That Funky Music

Jag bara undrar om jag kommer få skatteverket efter mig nu? 

Jag menar, jag bloggar? O jag har fått hem gratis bindor i flera år. O hur fungerar det med rabattkuponger? Måste man skatta för den där 30% rabatten även om man inte använt den? Eller skattar man bara en del av rabatten? Eller hela summan? 

O vissa fick jag ju för så länge sen som 10 år! ( Okej, längre ändå, men jag vill inte erkänna hur gammal jag börjar bli. P är i alla fall halvvägs till 50! ) Räknas kronans förändrade värde in då?

Jag blir alldeles yr av det här!

Never Ending Story

Tacka gudarna för att mamma o Annika tog hit mannagrynsgröt. Det har blivit min räddning de här dagarna. Fick åka tillbaka till sjukhuset idag eftersom jag hade så jävla ont. 

Dessa dagarna är nog den första gången jag är glad att jag inte har Cliff hos mig. Jag hade inte varit mycket till matte. 

93 dagar kvar tills jag hämtar honom

Uppdatering

Nu har jag talat om 4 gånger för min man att jag aldrig någonsin mått såhär dåligt under en sjukdomstid. Jag tror min tydlighet fått motsatt effekt.

 Han frågar bara om han kan göra något - men jag är långt ifrån räddning... 

Det här är dessutom första gången i mitt vuxna liv som jag är så pass kass att jag faktiskt inte bryr mig om mat. Jag tror att jag annars är den enda som går upp i vikt, även vid kräksjuka/körtelfeber el dyl. Nu har jag inte haft något av det (tror jag) men jag är tämligen övertygad om att jag är säker. 

Det ständiga illamåendet är dock knäckande. 

Jag kan inte stå upp - för då blir jag yr. 

Jag kan inte sitta ner - för då trycker jag ihop magen och blir än mer illamående. 

Jag kan inte ligga ner - för hur jag än gör så vidrör någonting mina mandlar och kräklusten sprider sig explosionsartat genom kroppen. 

Till råga på allt så är svensk mat det enda jag kan tänka på. 

Smörgåstårta

Smörgås med prickig korv

Mammas helstekta spätta

Julskinka

Revbensspjäll

Fläskkotletter

Frallor med saltkött

Leverpastej och ättiksgurka

Avokado med räkor

Räkcocktail

Oxfilé 

Kräftor

Svärmors kräftstjärtsaperitif

Renskav i tunnbröd

Kebab

Pappas kvällsmackor

Krikelins pajer (jag tycker inte ens om paj!)

Lady E´s spagetti med kötfärssås och kantareller

Jag saknar till och med att ta morötter i stallet och dela med fålar två

Eller att äta frukost med Cliff - allting delas broderligt

(även om jag oftast är den som inser vidden av min vänlighet då jag ger honom macka TROTS att han ätit frukost redan. Han ser oftast svältande ut ändå och tittar anklagande på mig för att jag har FRÄCKHETEN att äta upp min egen halva...)

Nu är alla sjuklingar nedbäddade.