Den här helgen kommer jag lägga på att bara sakna.
Jag saknar alla där hemma. Jag önskar jag kunde åka hem till mamma och pappa och äta kvällsmacka med dem i TV-rummet. Jag saknar Cliff´s snarkande. Det spelar ingen roll vilket äventyr det här är eller hur bra Cliff har det. Mina känslor är ändå desamma. Jag vill ha honom här! Jag vill hem till Malmö och gömma mig under täcket. Det här är så stort och skrämmande och NYTT. Jag blir osäker.
Jag vet att jag är en tönt och jag vet att det vänder. Men jag saknar.
Jag har inte kunnat sova ordentligt så skolan ordnade läkarbesök. Han var Indiens motsvarighet till Dr Phil. Han var bra.
Mina problem är - inre konflikt. Hjärnan säger en sak, hjärtat en annan. Jag tänker och resonerar sakligt och logiskt, men mina känslor är inte helt övertygade. Så de kör sitt eget race. Samtidigt som jag kör mitt. Förr eller senare blir det motorhaveri.
Mitt i allt har jag blivit antagen i en skrivartävling...
Jag är väldigt glad att jag inte är här ensam. Jag har funnit vänner i min klass och jag har Peder som stöd. Hans vänner månar om mig och jag är mitt i allt det här ändå relativt trygg.
Men jag saknar. Hör ni det därhemma?! Jag saknar er som bara den och jag vill att ni kommer hit och hälsar på. Allihopa. Bara kom. Kom hit så jag får krama er och säga att jag älskar. Just nu är det så långt till sommaren.
Er H
No comments:
Post a Comment