Friday 29 January 2010

all the things we need to do

---

So... I think its friday, which means that we need to have somewhere to live by sunday. We viewed a studio yesterday, in Yacht Bay. It was a joke!
P liked it, but I was really concerned about the whole concept. For one thing, I would must certain fall from the balcony after a glass of wine. It was a death-trap.
So anyway. We have one viewing tomorrow and one today (fingers crossed). Hopefully we'll find something good.
And then we need a job. Something that will provide us with money and visa. But it ain't easy! Otherwise we just have to get a visa from the school, although there not to happy about giving us that.
Anyway. Drinks tonight with the Greek and his girl. Gonna be fun.

Peace

PS: I'm still OK. Had a minor breakdown yesterday while watching Camille at the cinema. Came to think of Happy. Anyway. One of theese days I will cry. DS

Wednesday 27 January 2010

Nu börjar äventyret

---



Vi befinner oss alltså en massa mil hemifrån, i vårt nya hemma. På besök i någon annans hem. Ett mycket fint och trevligt hem. Vi har både egen nyckel och eget badrum och fri tillgång till världens sötaste lilla Cocker Spaniel; Daisy. Helt ljuvlig. Bortsett från att hon redan hämtat mina strumpor 3 gånger... Det var det här med att stänga dörrarna...

Resan hit började (som alltid med mig) lite kaotiskt. Den ytterst otrevliga personalen på Kastrup ville att jag skulle betala dryga DKK 5000 för min övervikt på 20kg (bagaget alltså). Vilket fick mig att tappa humöret en aning. Vi löste det dock genom att hugga ett nytt ord ur mitt breda vokabulär - Cargo. Sagt och gjort.
Helg som det är så fick vi ta väskan till Lufthavn Öst. Vi gick. Jajamensan, gott folk. I icke vädertålig klädsel. Ett gott råd - ta taxi...

Bortsett från den lilla fadäsen så löste vi det här med Cargo och lyckades även vara vid gaten innan boarding. Good job! Efter en mellanlandning i Wien där jag blev lite putt på den tråkiga flygplatspersonalen så satt vi då på planet mot Dubai. Enda problemet var att surkarten till tanta (refererar alltså till personalen på Kastrup) lyckats boka oss på de sämsta platserna som var möjligt. Inte ens bredvid varandra. Fast vi var i princip de första som checkade in! För att inte tala om de längsta...

Jag hade beställt Frukt Som Mellanmål på flyget - men fick till min stora förtret BARA frukt. P kallar mig numera för Fru Frukt... Mitt mål med hela flygturen var att sova - jag hade tom med mig sömnpiller. De var inte bra. Jag sov bara 1,5 h. 

Idag var vi på skolan och skrev in mig/oss. Den är pytteliten! Man kan ha den i en låda. Supersöt och med den fördelen att jag INTE kan gå vilse. Det är intellektuellt omöjligt. Efter den jobbiga pärsen så åkte vi till MOE (det enda stället i Dubai där jag faktiskt hittar) och roade oss på rean. Jag hittade ett par loafers och en massa hudprodukter, en penna, ett block och skydd till min BB. Av det var det bara skorna som var på rea... Vi (dvs P) har även ordnat ett Dubai-nummer till mig så nu är det svårt att nå mig på det gamla. 

Ikväll åt vi middag hos familjen och hade en riktigt skön kväll. Imorgon börjar allvaret. Undrar om det innebär att äventyret tar slut då? Eller kan de fortfarande gå hand i hand? Så mycket funderingar...

Vi ska i alla fall organisera boende imorgon as well. Kan var ett problem att hyra om man ej är gifta. Om vi ska välja mellan att vara bostadslösa eller gifta så får det väl bli en snabbvigsel här. Men jag lovar att vi gör om det hemma i så fall! Om ett par år. På riktigt. Med en stor och glittrig ring. Ska bara träna upp mina handleder lite först. Jag är ännu lite för svag.

Just det - ryskan som sålde på mig massa hudprodukter tittade på mitt dekolletage och undrade om jag ammar..? NEJ! Jag ser bara ut som att jag har amningsfinnar. Jag tror det är stress och räknar kallt med att de är borta nu när jag väl är på plats. Annars ska jag skicka ett argt mail till de genetiska faktorerna som producerade mig såhär. 

Peace


Saturday 16 January 2010

The Day after the Day before

The Black Dahlia


Jag drömde så märkligt inatt. Jag drömde att jag stötte på några från min IHM-klass och de var vansinnigt sårade och arga på mig. Jag bodde hos en galen och ruggigt ofräsch tant vars dotter hade ett relativt skrämmande utseende. Jag vet inte varför jag drömde så - men det gjorde jag!

Men igår... Det var så jäkla kul! Jag hade Mini, C och Cous här. Vi åt pizza och drack och pratade pratade pratade. Sen stack vi vidare och dansade dansade dansade. Det var en helt suverän kväll. Jag kunde inte önskat mig den på något annat sätt. Jag lyckades tillochmed säga hejdå utan att gråta. Big Time news!

Efter stängning blev det dock lite problematik med en kille som vi redan hade svårt för. Han betedde sig som ett ärkesvin inne på dansgolvet och visade noll respekt för min Cous. P snackade med hjonom och de föll in i en kort diskussion så när vi kom ut stod han och väntade... Snubben hade inte ens vett att gå när jag sa "Bara gå härifrån. Du har betett dig illa hela kvällen. Bara stick." Istället gick han på hårdare och när jag försökte trycka bort honom så knuffade han mig. Sen såg P rött. Om inte han gått emellan då så hade jag förmodligen vaknat med en rejäl fläskläpp. Minst. Det värsta är inte att han betedde sig så illa och sen vill mucka gräl, utan att han inte slåss renhårigt. Fultrick och tjuvnyp, sen springer han som en rädd hund med svansen mellan benen. Sjukt låg klass på den där ynkryggen.

Sådana människor tar tyvär alldeles för mycket plats. De är skit värda. Word.

Tuesday 12 January 2010

in silencium

-

I just suddenly realized something. I don't think that I've dated guys who needs a mother because of any twisted ideas.
I think that the reason that I've chosen them is to make up for the years that disappeared during my time in hell/prison...
The years that were taken from me.
Maybe I just needed to compensate for all the BS by hanging out with guys who are young. Or just not there yet.

And now I'm done with that.