Nära slutet - eller början

Imperiet - CocaCola Cowboys

Jobb jobb jobb. Tunga ögonlock och tunga fötter.
Man kan väl säga att jag med gott mod tar mig igenom dagarna. Jag har fortfarande ingen aning om hur i hela fridens namn jag ska lyckas organisera om mitt liv så att jag är redo för flytt den 25 januari. Livet är ytterst spännande.

Idag sorterade jag lite i skåpen i badrummet. Effektiv tid när jag ändå satt där. Cliff låg i dörren och övervakade. Teamwork!
Har kastat massa. Börjar känna mig lite som ett utrensningsgeni, fast det låter lite Hitleraktigt och jag är redan nazi med kassan så ja... Det blir till att vaska fram nya uttryck ASAP. Jag är ju faktiskt inte helt hooked på det här med nazism. Tycker det känns lite omotiverat.

På tal om det så har jag nya insikter. Jag måste börja plugga nu. Jag håller på att fördummas. Gälls det som motivation?

När jag kom hem på lunchen idag så hade han hittat en påse potatis på vasken (som blev över från gårdagens delikata middag som Cous hade vänligheten att göra åt mig. Love!) Den nedrans hunden låg och skakade av skamsenhet. Men jag var bra. Tog det lugnt. Ignorerade, städade och bjöd sen fram honom. Sen gick vi en sjukt kort runda som avslutades med lite hjärngympa på gräsmattan. ( Jag skiter högaktningsfullt i "Hundar får ej rastas här"-skyltarna. Vi lekte inte. Vi drillade.) Han var BÄST!