Världens ljuvligaste utsikt, bortsett från den klafsiga leran...
Idag så vill jag ordna med CSN (ain´t gonna happen) och göra fler julkort (högst troligt faktiskt). Ska till min kära terapeut idag, om 30 minuter närmare bestämt. Får se vilka spöken vi släpper ut idag. Förra veckan pratade vi om förnekelse ( som om inte det är motsägelsefullt?! ) Jag övar alltså numera på att säga vad jag faktiskt känner och inte vad som är rationellt. Går inte bra. Vet inte hur man gör. Men jag övar. Funkar mycket bättre efter ett (läs två) glas vin.
Men - jag och mamma pratade i helgen. Sen var filmen slut, mamma gick upp och la sig och släckte. Sen dröjde det 5 minuter innan hon väste (för att inte väcka alla kryllande ungar)
"Klockan är snart 1! Nu får du gå och lägga dig!" varpå jag förklarade att jag faktiskt är så pass gammal att jag känner när jag är för trött... Jag älskar kommunikation.
Sitter fortfarande i mjukiskläder hemma och myser över det faktum att jag redde ut hela London-soppan, med boende och flyg och allt. Älskar att sova på luftmadrass. På ett golv. I mögel. *mmm*
Men jag gör det av kärlek.
Och jag har fortfarande inte gett upp hoppet om alternativ sovplats. If I´m lucky, I might get the kinky dungeon. Givetvis avslöjar jag inte adressen till denna raffiga lägenhet; inredd med speglar, röd plysch och mycket svart. (Kanske att jag kan ordna en bild senare...) Men det får en att undra?! I vilket syfte skapades denna tillflyktshåla? Vad sker där inne när ingen ser? Framförallt är det intressant att den ligger i anknytning till ett litet kontor.
No comments:
Post a Comment