Licentia Poetica

 Rod Stewart - If you don´t know me by now

Hungrig.
Arg.
Hungersarg.

Ögonen är fyllda av sömnighet. Cliff ligger på rygg och fiser. Det ligger en rökridå i hela hallen. Nu gör han det igen! Jag hör hur det sipprar...

Mitt hem är kaos och jag sitter som en lobotomerad räka i en sanddyn. Pas De Bien.

Lördag blir det en 9-hålsbana i London. Sen är det fan bara organisatoriska händelser igen. As usual!

Min romantiska bild av mig själv, som strövar runt ensam i ett julpyntat London (gärna under ett stilla snöfall) perfekt sminkad och håret sådär härligt friskt och stunsigt, omärkt av det faktum att jag går ut och in ur butiker tills jag hittar de PERFEKTA julklapparna och glädjestrålande går sjungandes ut därifrån... Männen ser beundrande på mig och kvinnorna sätter sig på huk och säger till sina barn att lyssna på den vackra flickans sköna sång. Barnen ler och klappar händerna och jag tar ett par stilla danssteg i snön..- den där idén kan jag ju bara skrota.

Kommer vara lätt desorienterad vid hemkomst.