Vi befinner oss alltså en massa mil hemifrån, i vårt nya hemma. På besök i någon annans hem. Ett mycket fint och trevligt hem. Vi har både egen nyckel och eget badrum och fri tillgång till världens sötaste lilla Cocker Spaniel; Daisy. Helt ljuvlig. Bortsett från att hon redan hämtat mina strumpor 3 gånger... Det var det här med att stänga dörrarna...
Resan hit började (som alltid med mig) lite kaotiskt. Den ytterst otrevliga personalen på Kastrup ville att jag skulle betala dryga DKK 5000 för min övervikt på 20kg (bagaget alltså). Vilket fick mig att tappa humöret en aning. Vi löste det dock genom att hugga ett nytt ord ur mitt breda vokabulär - Cargo. Sagt och gjort.
Helg som det är så fick vi ta väskan till Lufthavn Öst. Vi gick. Jajamensan, gott folk. I icke vädertålig klädsel. Ett gott råd - ta taxi...
Bortsett från den lilla fadäsen så löste vi det här med Cargo och lyckades även vara vid gaten innan boarding. Good job! Efter en mellanlandning i Wien där jag blev lite putt på den tråkiga flygplatspersonalen så satt vi då på planet mot Dubai. Enda problemet var att surkarten till tanta (refererar alltså till personalen på Kastrup) lyckats boka oss på de sämsta platserna som var möjligt. Inte ens bredvid varandra. Fast vi var i princip de första som checkade in! För att inte tala om de längsta...
Jag hade beställt Frukt Som Mellanmål på flyget - men fick till min stora förtret BARA frukt. P kallar mig numera för Fru Frukt... Mitt mål med hela flygturen var att sova - jag hade tom med mig sömnpiller. De var inte bra. Jag sov bara 1,5 h.
Idag var vi på skolan och skrev in mig/oss. Den är pytteliten! Man kan ha den i en låda. Supersöt och med den fördelen att jag INTE kan gå vilse. Det är intellektuellt omöjligt. Efter den jobbiga pärsen så åkte vi till MOE (det enda stället i Dubai där jag faktiskt hittar) och roade oss på rean. Jag hittade ett par loafers och en massa hudprodukter, en penna, ett block och skydd till min BB. Av det var det bara skorna som var på rea... Vi (dvs P) har även ordnat ett Dubai-nummer till mig så nu är det svårt att nå mig på det gamla.
Ikväll åt vi middag hos familjen och hade en riktigt skön kväll. Imorgon börjar allvaret. Undrar om det innebär att äventyret tar slut då? Eller kan de fortfarande gå hand i hand? Så mycket funderingar...
Vi ska i alla fall organisera boende imorgon as well. Kan var ett problem att hyra om man ej är gifta. Om vi ska välja mellan att vara bostadslösa eller gifta så får det väl bli en snabbvigsel här. Men jag lovar att vi gör om det hemma i så fall! Om ett par år. På riktigt. Med en stor och glittrig ring. Ska bara träna upp mina handleder lite först. Jag är ännu lite för svag.
Just det - ryskan som sålde på mig massa hudprodukter tittade på mitt dekolletage och undrade om jag ammar..? NEJ! Jag ser bara ut som att jag har amningsfinnar. Jag tror det är stress och räknar kallt med att de är borta nu när jag väl är på plats. Annars ska jag skicka ett argt mail till de genetiska faktorerna som producerade mig såhär.
Peace
No comments:
Post a Comment