Flytt

Flyttar över bloggen till mer patriotiska marker nu

http://madsen.skanebloggar.se/

Breathless

Jag kan inte anda. JAG KAN INTE ANDAS! 

Trodde att det var slut med att inte få andas. Men nej. Denne gången är det en utdragen och seg jäkel - sedan i tisdags helt enkelt. Långsamt har det sedan byggts på. JAG KAN INTE ANDAS! Hur knäpp blir man inte av att inte få andas ordentligt? Jag vet inte ens varför eller vad det är. 

Snacka om att jag vill hem.

Men på den goda sidan så är det att jag bor helt underbart, får umgås med en liten hund och mår ganska bra i övrigt. Stundtals många och långa samtal med P, men det känns som att det mynnar ut i något positivt. För varje samtal kommer vi ett steg längre bort från allt gammalt och destruktivt och ett steg närmre det som är bra.

6 Veckor & 5 Dagar

En hel del tid för kontemplation. 

Känner mig lite förvirrad för tillfället. Rädd att göra fel igen. Jag tror på att gå vidare efter avslut och jag vill inte att mina vänner ska behöva säga "vad var det jag sa". Men jag vill vara rättvis, lyssna på hjärtat och ge en ärliga chans. Det kan tyckas vansinnigt, men jag har redan brutit så många av mina regler och all den här tiden måste vara värt något. Kärleken inom mig måste få spela roll. Jag fortsätter avvakta och ge plats, men jag hoppas att vi kan hitta rätt. Hitta rätt ingångsportal och komma överens. Bygga tillsammans. 

Fick ett fantastiskt mail igår. Det var som att börja om från början. Det inleddes med:

"Hej Pinker's! Jag vet inte om du kommer ihåg mig, jag var tidigare vän med xx och xx. Kommer ihåg dig allt för väl, men är inte lika säker på att jag gjorde ett lika starkt intryck på dig.Jag läste en dikt som beskriver vad jag känt för dig ända sedan jag såg dig för första gången..." Sedan följde en dikt...

I close my eyes, and there you are;
you dazzle me, from near and far;
your silhouette - it strikes me too;
no other like it, uniquely you;
all perfect curves, from head to toe;
from hips to calves, from eyes to nose;
both inside and outside, your brilliance flows;
I crave your kiss, my heart explodes;
still strong without you, I remain;
though hard it is, each passing day;
I am bolstered too, each sunless night;
your voice I hear, turns dark to light;
I want you now, stay near to me;
eyes open wide, still you I see

Det är en kluven situation att älska någon, i vilken form det än må vara. 

En dag öppnar sig den andra och man vill inget annat än att tro på det som är bra. Samtidigt vill man inte stå som ett fån, för att man fallit för fina ord och tomma löften. Men vad är livet om man inte chansar?

47 dagar kvar

Jag är så jäkla glad att jag åkte hem ett par dagar, även om det blev intensivt. Visst, hann inte träffa alla jag tänkt - men jag kommer ju hem om bara dryga 7 veckor... 

Nu känner jag lite ro i själen. Har fått tusen frågor besvarade och en hel massa energi. Jag börjar styra mitt liv åt det håll jag vill. Känns häftigt! Att ha lite koll på grejorna och känna att "Okej, så det jag vill jobba med finns inte - men då skapar jag väl mig en egen utbildning". 

Här i Dubai har jag flyttat in i mitt "sista-tids-boende" och jag är evigt tacksam för den lösningen. Veckan som kommer är späckad med prov, grupparbeten och events, men det gör att tiden går lite fortare. 

Nu ska jag skölja bort min gröna ansiktsmask och krypa ner i en nybäddad säng. Ledsen om alla ord är slut, men jag har mailat halva kvällen. Ett av de bättre mail-utbytena jag varit med om. Känns hoppfullt!

Söta, fina Emma med sin mopp

Sentimental fool

Hittade massa gamla bilder på mamma's dator. Se o njut, denna bildkavalkad av frisyrer.

Tror det var för Amelia. Can't remember. Gillade dock min bob...

insomnia

Burj Al Arab för-över

Ja, jag har åkt båt med Martin Dahlin. O Jean-Paul von Der Burg. 

De hälsar till pappa. 

Svante Tegnér var också med, men han hälsade inte. 

Han säljer kläder på nätet.

Obligatoriska BloggBrillor

Atlantis

JBR, Dubai Marina och vidare

"the Body"

Väcktes 6 imorse av ett brådskande telefonsamtal. Då hade jag sovit 1 timme. Lyckades somna om. Sov till nästa samtal. Somnade om och översov träningen (illa). Till Dubai Mall för att diskutera eventet och blev hypnotiserad tills min värld rämnade. Men tårarna måste väl ut. 

Så annorlunda ens mål och framtid blir när verkligheten rasar. 

Upptäckte att man får en riktigt skön påse på magen efter middagen 

om man väntar 25 timmar mellan matintagen.

Denna veckas sömntimmar:

må: 3h

ti: 4h

on: 5h

to: 2h

fre: 1h(+7h)

Denna veckas kost:

må: 1/2 kycklingsallad

ti: knäckemacka med philadelphia, Hardee's cheeseburgare o pringle's, pasta alfredo

on: bröd o ost

to: wetabix, nudelwok, bröd o ost

fre: quesedillas med biff o ost, 1 cupcake

Har givetvis varvats med vin, vatten och mjölk

Det går bra nu

horoscopes

I want to say that there's a thin line, but that's no longer important. What's important for me is to be, and depend on, me. I carry my smile and my burden, but it’s so heavy inside. I do care. Still, about so many things. But there's less pain, grief and agony. Less stress and less sadness. I'll get through, we both will. No doubt about it. I just wish I'd been stronger to start with. Wish I'd kept my rules and been less forgiving. Could I've loved less? But on the other hand - I've wouldn’t have learnt as much as I've done. I’ve gone back to my basics. Looking for signs. Struggling forward. Go go go. Don’t look back. Move further away and heal.

Såhär jävla trött ser man ut efter en längre tid utan bra sömn. Men jag o fröken B lyckades i alla fall lokalisera var man köper CupCakes på Dubai Mall. (Nedanvåningen Bloomingdale's)

Ny blazer och mina grymma brillor. Skulle egentligen ta en bild på hårfärgen, men tror ni den fastnade? Nej. 

Jag är inte gråhårig. Cendré med röda inslag. 

CupCakes. Inte särskilt upphetsande och omöjliga att äta. Hamnade i papperskorgen.

Idag har jag funderat. Jag blir så sjukt TRÖTT på att bry mig. Härmed fastställer jag att min kropp är det snyggaste jag vet och jag ser fram emot att åldras med den. 

Vidare noterade jag att efter att först ha gått upp i vikt här (för att sedan drasa neråt på skalan de senaste dagarna) så har jag blivit av med något - mina tits. Hallå?! Where do you go, my lovely? Tydligen tappar man inte vikt på samma ställe som man lägger på sig. Gud måste ha varit förbannad när han skapade kvinnan - inte nog med att vi ska blöda med jämna (eller ojämna) mellanrum och genomlida barnafödande; vi ska även inpräntas en besatthet av hur viktitgt det är med bröst och smal midja. Men för att uppnå en smal midja så måste man alltså ge upp brösten.  Hur ostrukturerat skapande är inte det?! Klart som fan Gud var man, ingen kvinna hade gjort något så ogenomtänkt.